×

Historia

Hem » Om oss » Historia

Dryga 70 år som samhällsbyggare

Karlslätt, Trasten, Tjärbyn, UIF-stugan och förstås Kallbadhuset. Båtbyggeriet, Nillas väg, Storgatan 22 och otaliga kyrkorenoveringar. Med starkt lokalt engagemang, familjär stämning och stort ansvar i kombination med både känsla och förnuft, har ByggArvid bidragit till att utveckla, förvalta och försköna Ulricehamn med omnejd. Alltihop började på 1930-talet när mästerbyggaren Arvid Johansson själv kom till staden…

…Arvid Johansson föddes 1896 och var redan i unga år en väl ansedd byggnadssnickare hemma i Habo, vackert beläget vid Vätterns västra strand ett par mil norr om Jönköping. I trakterna kring Habo arbetade Arvid tillsammans med några goda kamrater främst med byggnation av villor, men de byggde även mindre hyreshus. Ryktet om Arvid Johansson och hans kollegors förträfflighet spred sig snart i Västergötland, och 1933 lockade kyrkoherden Efraim Rang den unge Arvid att komma till Ulricehamn för att arbeta. Kyrkoherden ägde sedan sekelskiftet Brunnsnäs säteri, med anor från 1500-talet, där han ordnade bibelkurser, konfirmationsläger och gudstjänster för tusentals besökare från hela landet. Verksamheten drevs inom EFS, en fristående missionsrörelse i Svenska Kyrkan som även den troende Arvid Johansson sympatiserade med.

Poliseskort till arbetet
Den första tiden i Västergötland hade Arvid och Habosnickarna gemensamt boende i ett litet gult hus i Brunnsnäs allé, som i folkmun kallades för ”Gula faran” och som var deras bas för byggnationerna i nejden. I en tidsanda som präglades av djupaste lågkonjunktur och med den världsomspännande depressionen i färskt minne, uppskattades den grundläggande strävsamhet, förmåga att hålla i kostnaderna och höga effektivitet med vilken Arvid Johansson och hans byggare tillsammans både uppförde en lång rad småhus och utförde omtyckta renoveringar i omgivningarna. Fackföreningsrörelsen växte sig under 1930-talet allt starkare, men det skedde inte helt utan kontroverser. Mellan skotten i Ådalen i decenniets början och undertecknandet av Saltsjöbadsavtalet vid dess slut, inträffade många mer eller mindre allvarliga sammanstötningar med fack, arbetsgivare och ordningsmakt inblandade. Arvid Johansson och hans kollegor tillhörde den grupp som inte var villiga att organisera sig, något som inte sågs med blida ögon av det framväxande facket. Det berättas att snickarna någon gång till och med var tvungna att begära polisbeskydd, för att kunna komma till arbetet helskinnade.

ByggArvid blir till
Utöver byggverksamheten och sin starka kristna tro kände Arvid Johansson också ett stort engagemang för försäkringsfrågor. Under många år var han ombud för det anrika försäkringsbolaget Brandförsäkringsverket, som bildades redan 1782 och avvecklades för bara några år sedan. Bolagets allra första försäkring gällde Almby kyrka i Örebro och var gällande ända fram till den frivilliga likvidationen. Just kyrkoförsäkringar var något av en specialitet för Brandförsäkringsverket, och Arvid kunde genom sina många kyrkliga kontakter tillföra ett stort antal nya försäkringsobjekt. Att andra världskriget härjade för fullt utanför Sveriges gränser påverkade förstås även inom landet, men hindrade inte Arvid Johansson från att 1943 ta steget fullt ut och bilda ett aktiebolag för sin byggverksamhet. Arvid hade över tid några olika kompanjoner och delägare i bolaget, men var alltid själv den naturliga förgrundsgestalten. Som sådan agerade han hela tiden med den naturliga auktoritet som mycket sällan eller snarare aldrig behövde ifrågasättas. Och självklart fick det nya bolaget logiskt nog namnet Byggnads AB Arvid Johansson – ett namn som i dagligt tal i bygden ganska snart förenklades till det som gäller än idag; ByggArvid.

Skicklig och pålitlig Under efterkrigstiden gick Sverige för högvarv och det var fullt upp även för ByggArvid, som nu verkligen hade etablerat sig som en skicklig och pålitlig byggare i trakterna kring Ulricehamn. När Arvid Johansson 1948 blev medlem i Sveriges Byggmästare, beskrevs det i medlemsregistret hur man sedan starten hade uppfört ett 30-tal villor och omkring 60 hyresfastigheter. I 1950-talets början byggdes sedan bland annat Lindängsvägen 23, där bolaget sedan skulle komma att ha sina kontorslokaler ända fram till 1975. Vid den här tiden, sägs det, jobbade ByggArvid med grundläggningen av ett hus på Storgatan 32 i Ulricehamn. När man höll på att gräva som bäst dök det plötsligt upp flera hundra år gamla danska kanonkulor i marken. Det var i januari 1520 som den svenske riksföreståndaren Sten Sture den yngre sårades svårt av en kanonkula från den danska invasionsstyrka som sökte sig uppåt landet. Det sedan dess välkända slaget på Åsundens is förlorades och platsen kallades sedermera Skottek.

Sture och Arvid fann varandra
Ulricehamns starke man hette i mitten av 1950-talet Hugo Fasth och var ordförande i drätselkammaren, att jämföra med dagens kommunstyrelse. När han fick en förfrågan från då 32-årige arkitekten och byggmästarsonen Sture Billhed från Borås, som ville öppna arkitektkontor i Ulricehamn, avfärdade Fasth honom med orden: – Arkitekter har vi nog av i den här stan, men byggmästare skulle vi behöva fler! Billhed fick ändå uppdraget som kontrollant för ett kommunalt bygge, och när det var avklarat hade han gjort så gott intryck på Hugo Fasth att denne rekommenderade Arvid Johansson att ta in Billhed som delägare i ByggArvid. Fasth hade nämligen uppdraget som revisor i ByggArvid, och var därför väl medveten om den då runt 60-årige byggmästarens behov av avlastning i bolagets skötsel. Sture Billhed och Arvid Johansson fann genast varandra, så när Skandinaviska Banken ställde upp med ett lån på den hisnande summan 10 000 kronor kunde Billhed förverkliga sin dröm och köpa in sig som delägare till halva ByggArvid. – Arvid Johansson var en fantastisk person som alltid var hundraprocentigt ärlig och åtnjöt ett mycket stort förtroende, inte bara bland samarbetspartners och medarbetare utan också hos vanligt folk och de styrande i Ulricehamn, berömmer Billhed än idag den forne mentorn och kompanjonen.

ByggArvid växer och ägandet breddas
Befolkningen ökade och på många håll i Sverige rådde nästintill akut bostadsbrist under såväl slutet av 1950-talet som en bra bit in i efterföljande decennium. Även i Ulricehamn behövdes både helt nyproducerade bostäder och en modernisering av gamla trånga, nedslitna och otidsenliga hus. I ett riksdagsbeslut 1964 utlovades kommunerna gynnsamma ekonomiska villkor för omfattande byggnation av nya bostäder, och bara ett par år senare ökades stödet till nya bostäder ytterligare i syfte att minska den utbredda trångboddheten. Storskalighet premierades, Billhed och Johansson var inte sena att anpassa sig till de förändrade förutsättningarna: – Mitt stora intresse var ju egentligen att rita husen, men ändå hade både Arvid och jag alltid minst ett byggprojekt var igång som vi behövde hålla ordning på, fortsätter han med ett leende. – En hel del var ändå enklare för oss som företagare på den tiden, minns han vidare och nämner de anställdas uppsägningstider som ett exempel. – Det krävdes inte så mycket framförhållning, utan var fullt möjligt att säga upp folk från en dag till en annan. Den flexibiliteten gjorde att vi slapp sitta i onödan med kostnader för outnyttjad arbetskraft, konstaterar han. Med allt fler och större projekt inom byggentreprenad hade verksamheten i ByggArvid 1966 vuxit så mycket att Olof Kvist och Carl-Erik Andersson erbjöds bli delägare. Detta skedde genom en nyemission som utökade antalet aktier, med resultatet att vardera delägaren därefter innehade en fjärdedel av bolaget. Olofs arbetade också i bolaget som arbetsledare och Carl-Erik som kamrer.

Trasten mittemot Arvids villa
Arvid Johansson levde i Ulricehamn med sin hustru Lisa, sina två döttrar och sonen i en, självklart egenbyggd, funkisvilla på Lärkgatan. Mittemot familjens villa fanns ett större skogbevuxet markområde med bara ett par bostadshus, som båda var ganska illa medfarna. I slutet av 1960-talet förvärvade ByggArvid hela den egendomen och Sture Billhed började genast rita på bostadsrätts-föreningen Trasten, som bolaget planerade att bygga på platsen. Att det kan bli en del folkliga protester vid större byggprojekt och andra betydande samhälleliga förändringar är nästan mer regel än undantag. Men den här gången bodde den mycket upprörda och förargade redaktörskan Karin Arvidsson i ett av de hus som skulle rivas: – Hon var först inte så lätt att tas med, men när vi väl hade fått projektet godkänt av kommunen med bygglov och allt, så insåg hon väl att det inte var någon idé att sprattla emot längre, berättar Sture Billhed med ett leende.

Blå och röda plastmattor
När en ny bostadsrättsförening skulle bildas var det kutym att kommunen hade en representant med i styrelsen, för att hålla lite koll på att arbetet fortskred som det skulle. Arbetsförmedlingens chef Valle Petersmo utsågs därför till kommunföreträdare i bostadsrättsföreningen Trasten, som bildades officiellt den 24 oktober 1968:
– Trasten blev ett rejält stort bygge för oss, med fyra hus och garage i två våningar. Vi byggde i dåtidens mycket populära blåbetong, som spritputsades. Riktigt snyggt var det, men tyvärr skulle det visa sig att blåbetongen utstrålade radon och därför fick tas ur bruk senare, avslöjar Billhed och påpekar att Valle Petersmos son och sonson faktiskt ingår i ByggArvids arbetsstyrka idag. Det är med glasklart minne och mycket värme som den forne arkitekten och byggmästaren berättar om de många projekt han varit med om att först rita och projektera och sedan färdigställa. Färgsättningen av tvättstugorna i bostadsrätts-föreningen Trasten är en detalj som Sture Billhed uppehåller sig vid, och som senare skulle visa sig extra betydelsefull:
– Ja, där klädde vi hela väggarna i moderna och allmänt omtyckta plastmattor i härligt djupblå och djupröda kulörer, säger han stolt.

Skärskådade tvättstugor
Efter det lyckade projektet Trasten siktade ByggArvid vidare på ännu större åtaganden. I östra delen av Ulricehamn fanns Karlslätt, en av tre torpstugor som drygt hundra år tidigare hade legat lantligt belägen väl utanför stadsgränsen, under landeriet Skansen. I början av 1970-talet skulle de öppna markerna strax söder om torpet istället bebyggas med flerfamiljshus i fyra etapper. När Ulricehamns kommun begärde in anbud var ByggArvid givetvis med och räknade och lämnade förslag. Men nu var det bostadsrättsföreningen Trastens tvättstugor som fällde avgörandet, åtminstone om man får tro Sture Billhed:
– Jodå, så var det, säger han med eftertryck.
– Kommunens upphandlingsgrupp besökte Trasten för att se med egna ögon vad vi på ByggArvid kunde åstadkomma. Det blev dock något mankemang med nycklarna i samband med visningen, så de kunde inte komma in på så många ställen i husen. De fick nöja sig med att skärskåda tvättstugorna, skrattar han.

Omfattande prestigeprojekt
Tydligen var upphandlingsrepresentanterna ändå nöjda med vad de fick se, för hela jobbet att bygga Karlslätt gick till ByggArvid. Den prestigeordern var en riktig fjäder i hatten för bolaget, där närmare 40 medarbetare jobbade på heltid och mer än så tills Karlslätts samtliga 175 lägenheter var inflyttningsklara.
– Fasaderna kläddes med de för den tiden mycket efterfrågade eternitplattorna. Jag hade specialbeställt dem med granulerad yta som faktiskt var mycket snyggare, berättar Sture Billhed och förklarar att den gröna färgen också var hans eget påhitt.
– Plattorna tillverkades som standard i rött och gult, men jag ville ha en treklang och adderade därför den speciella gröna nyansen som komplement. Efter renoveringar och ombyggnationer, som vid flera tillfällen även de utförts av ByggArvid, är bostäderna på Karlslätt numera 161 till antalet. Fortfarande har de skogens motionsspår i omedelbar närhet, samt egen tennisbana, odlingslotter och dessutom bastu med solarium och hobbylokaler.

Arvid Johansson lämnar
Innan de sista hyresgästerna hade flyttat in i Karlslätt drabbades bolagets grundare och obestridliga förgrundsgestalt Arvid Johansson av sjukdom, som hindrade honom från att ta så aktiv del i verksamheten som han önskade. Han närmade sig också 80-årsåldern och fann därför för gott att slutligt dra sig tillbaka från sitt livsverk. Under hans ledning hade ByggArvid utvecklats till en mycket framgångsrik byggentreprenadverksamhet, med en stark ställning och särdeles gott renommé i bygden. Man hade fått särskilt gott rykte som kompetent kyrko- och kultur-byggnadsrenoverare. 1973 överlät Arvid sin fjärdedel i bolaget till Gösta Andersson, som då hade varit arbetsledare i bolaget i fem år, och bara några år senare avled han. I mitten av 1970-talet gick Monica Gustafsson ut gymnasiets ekonomiska linje, och fick strax därefter anställning som kontorist hos ByggArvid:
– Samtidigt som jag började flyttade företaget in i lokaler i den egna fastigheten på Storgatan 22, en av stadens äldsta, som man renoverat med varsam hand i ursprunglig stil. Jag sysslade bl.a med allehanda utskrifter på maskin, löneutbetalningar och löpande bokföring och svarade i telefon, berättar hon. Detta var innan både kopieringsmaskiner och datorer gjort sitt intåg på kontoret.

Delvis ny affärsinriktning
Strax efter att Karlslätt stod klart erbjöds ByggArvid av Ulricehamns kommun en tomt på Jönköpingsvägen 31, som man genast slog till på. Där uppfördes sedan kvarteret Solrosen med ett 30-tal lägenheter i två huskroppar, som också blev de första i ByggArvids egen fastighetsförvaltning:
– De husen var det mest vinstgivande vi någonsin hade gjort, skrockar Sture Billhed och förklarar hur man utvecklade och förfinade ByggArvids ursprungliga affärsidé:
– Vi finansierade med förmånliga statliga lån och uppförde flerbostadshus i egen regi, och avyttrade sedan de flesta projekten tämligen omgående. Men en del hus blev också kvar i firman, och på så sätt kunde vi med tiden bygga upp ett lönsamt eget fastighetsbestånd. En av de delar som kom att ägas av ByggArvid och ingå i bolagets egen förvaltning, var den så kallade Tjärbyn öster om Ulricehamns kyrka. Vid Bogesundsgatan, Brohusgränd och Väktaregränd fick gammal och nedsliten småhusbebyggelse i 1980-talets början lämna plats för fyra större nybyggda hus, kompletterade med en vacker gränd genom kvarteret.

1982 avled Olof Kvist, vars ägarandel då köptes till lika delar av kvarvarande tre delägare.

Rätt namn på nytt bolag
När det lukrativa 1980-talet gick mot sitt slut såldes samtliga aktier i Byggnads AB Arvid Johansson, inkluderande största delen av fastighetsbeståndet, till Daniel Gunardo och Lennart Hagegård. Monica Gustafsson följde då, tillsammans med övrig personal, maskiner, lager och pågående arbeten, med in i ett nybildat bolag. Detta nya företag fick nu äntligen det namn som byggfirman i alla tider faktiskt hade kallats; ByggArvid AB. Det var bröderna Carl-Erik och Gösta Andersson som med nya delägarna Torbjörn Isaksson och Johnny Lindqvist fortsatte med byggverksamheten. Isaksson och Lindqvist drev också byggkonsultfirman Voten AB. 1991 lämnade dock Carl-Erik bolaget och överlät då sin fjärdedel till Gösta Andersson.

1990-talet inleddes med den stora bank- och finanskrisen och var som helhet mycket tufft för alla som i någon form arbetade med byggande. Riksbankschefen Bengt Dennis drämde hösten 1992 till med 500 procents ränta, i ett sista fruktlöst försök att försvara den svenska kronan mot spekulationer från utlandet. Den hisnande räntesatsen satte effektivt stopp för i stort sett all byggverksamhet, inte bara i Ulricehamn. Även Gösta Andersson valde då att lämna ByggArvid, och Isaksson & Lindqvist drev själva firman vidare med endast ett knappt dussin anställda.

Utveckla entreprenaddelen
Parallellt hade Sune Carlbohm hos fackföreningsanknutna byggjätten BPA ansvarat för att bygga upp nya lokalkontor i Kinna, Mark och Svenljunga. 1990 flyttade han tillbaka till sin tidigare bostadsort Ulricehamn, med uppdrag från arbetsgivaren att göra detsamma här. Via Voten konsulter, som hade köpt Sture Billheds Arkitektkontor och ritade en hel del åt kommunen, kom Sune Carlbohm i kontakt med ByggArvid. 1992 fick han så frågan om att ta över ansvaret för byggverksamheten inom ByggArvid, men även om det kändes mycket lockande att bli egen-företagare, så ville Carlbohm med tanke på de dåliga tiderna inte ta det avgörande steget just då. BPA fick dock stora problem under finanskrisen och gick 1993 upp i PEAB, dit Sune till en början följde med. Inte förrän den 1 januari 1995 blev han tillsammans med Isaksson & Lindqvist tredjedelsägare i ByggArvid:
– Då var vi åtta personer totalt i bolaget och det blev min utmaning att utveckla entreprenaddelen. Jag plockade in en del duktigt folk som jag jobbat med tidigare, och så körde vi på, berättar Sune Carlbohm. I samband med detta flyttades kontoret till nyrenoverade lokaler i den egna fastigheten på Storgatan 55.

Delägare efter 25 år
Bolaget lämnade anbud på entreprenader, men köpte också en del egna fastigheter som renoverades och hyrdes ut i egen förvaltning. På så sätt skapades både arbete och goda affärsmöjligheter. Verksamheten växte och i synnerhet byggsidan utvecklades väl, medan fastighetsdelen hade det tuffare. Vid millennieskiftet delades därför företaget upp. Isaksson & Lindqvist behöll fastigheterna och Sune Carlbohm tog med sig byggverksamheten och flyttade en våning ner i dåvarande kontoret på Storgatan 55. Efter 25 år i ByggArvids tjänst erbjöds nu också Monica Gustafsson möjligheten att gå in som hälftenägare tillsammans med Sune:
– Hon var spindeln i nätet och med sin långa erfarenhet en kollega som jag absolut ville ha med mig, kommenterar han.
– Samarbetet med Sune fungerade väldigt bra och detta gjorde att jag antog utmaningen och tackade ja, säger Monica. Efter en kortare nedgång omkring 2001 rullade det på fint för ByggArvid, som 2003 slogs ihop med Stefan Anderssons Fastighetsentreprenad AB och flyttade till Dalgatan 5. Meningen var att expandera verksamheten genom en utökning med fastighetsförvaltning på entreprenad. I ett slag dubblades personalstyrkan till över 30 personer, och det gav även möjligheter för ByggArvid att återigen lägga anbud på större jobb. Stefan Andersson var själv med som delägare under en period på tre år.

Ulricehamns nya stolthet
De senaste åren har ByggArvid genom en lång rad intressanta byggprojekt fortsatt att bidra till utveckling, förfining och försköning av Ulricehamn med omnejd. Willys på Strandgatan, kapellet vid Vist kyrka, det nya klubbhuset åt Ulricehamns IF och så förstås stadens nya vackra landmärke och rekreationsoas Kallbadhuset:
– En kväll satt jag tillsammans med Torbjörn Isaksson och funderade kring vad som saknades i stan, vad vi skulle behöva bygga för att göra Ulricehamn mer komplett, berättar Sune Carlbom om hur idén till det nya Kallbadhuset växte fram. Föreningen Ulricehamns Kallbadhus bildades 2005 och började genast jaga pengar för att kunna sätta igång med byggnationen. En sparbanksstiftelse ställde upp med en rejäl slant och medlemsavgifter och donationer strömmade in från badsugna eldsjälar. 2008 stod stoltheten färdig, med bastu, relaxavdelning och en egen restaurang med fina omdömen i White Guide.

Familjärt och framgångsrikt
ByggArvid är idag inget familjeföretag, men drivs ändå i en gemytlig och familjär stämning. De geografiska begränsningarna definieras med att bolagets snickare alltid ska kunna komma hem till sina familjer och sova i sin egen säng på kvällarna, vilket bara är ett av många exempel på den humanism som genomsyrar företaget.

Numer är ByggArvid ett företag som med tre inriktningar Entreprenad, med många större bostadsprojekt, Service med små och större projekt samt Projektutveckling med bostad, kommersiellt och kommunala utvecklingsprojekt i egen eller samarbetsform, ett företag som stolt för Arvid Johansons anda vidare.